Det är inte tv, det är HBO. TV-kanalen som producerat fler kvalitetsserier än vad någon annan någonsin kommer göra. Deras senaste jätteprojekt, Game of Thrones, bygger på fantasyböckerna skrivna av George R.R Martin. Även om man känner igen endel från Lord of the Rings, ligger betoningen mer på en medeltida skildring än ett fantasyspektakel.

Jag har varit sugen på denna serien ungefär sedan den utannonserades, och nu har jag sett det sista avsnittet av säsong ett. Den komplexa historien hade inte funkat speciellt väl på film, en åtta timmar lång serie klarar av det mycket bättre. Men det har sina nackdelar, det där stora slaget uteblir och endel coola scener klipps innan man behöver lägga pengar på för mycket effekter.

Allt som allt har Game of Thrones varit en magnifik och briljant serie. Det är alldeles(alldeles!) för blodigt men fruktansvärt spännande och med en rad stora överraskningar. Frågan är bara hur jag ska göra nu. Den andra säsongen är pågång(det finns fem böcker) men det lär dröja ett tag. Det är ett enormt projekt, det är inget som görs i en handvändning. Frågan är ifall jag ska läsa böckerna eller inte.

Böcker är i 95% av fallen bättre än sina filmförlagor, men man förstör o andra sidan lite av nöjet med att längta efter serien genom att läsa boken. Vi får se hur det går, men i vilket fall som helst så vet jag att säsong två av Game of Thrones är det jag ser fram mest emot på tv!


Bäst i serien är Maisie Williams som spelar Boromirs...Ned Starks dotter Arya Stark. Jag tror säsong två kommer ge mer tv-tid åt seriens minsta krigare.

Transformers 2, Revenge of the Fallen, blev inofficiellt utnämnd till en av de värsta blockbusterfilmerna som någonsin gjorts. Inte alls välförtjänt om du frågar mig, men jag förstår kritikerna. För Transformers serien saknar i princip all form av karaktärsutveckling och lägger inget större fokus på att berätta en ordentlig historia. Här är det explosioner, bilar och bakdelar som exponeras i oändlighet.

Transformers 3, Dark of the Moon, är inget undantag. Det börjar lovande dock. I inledningen påstås hela rymdkapplöpningen bero på att transformers kraschade på månen i början av 60-talet. Månlandningen där Niel Armstrong tar mänsklighetens största steg visas med en blandning av gammalt material tillsammans nyinspelade scener.

Efter en intressant, finurligt klippt och riktigt spännande första halvtimme klipper Michael Bay över till en trettiosekunderscen som inte släpper Rosie Huntington-Whiteleys bakdel ur bilden. Det är så typiskt Bay och jag kunde riktigt se hur alla fisförnäma kritiker där ute redan börjar planera på deras sågande recension i det ögonblicket. Men vad gör det, det är 'The Michael Bay Way' och jag gillar det. Även om just den inledande scenen kanske är lite väl töntig så är Bays sexistiska, ständiga solnedgångs-stil trevlig att titta på. Rosie är för övrigt betydligt sötare att titta i rörelse än på diverse bilder och lyckas nästan fylla Megan Fox's skor.

Endel av skämten är kanske lite billiga, men jag skrattar, och de flesta i publiken skrattar med mig. En extremt överspelande Ken Jeong(känd från tv-serien Community som jag lovordade för ett tag sen) lockar fram både ett och två förvirrade skratt i sin skumma biroll. Under de dryga två timmarna som bion pågick kunde jag inte släppa tanken "fan vad jag älskar dehär". Transformers 3 är i mina ögon nästintill perfekt.

Det händer kanske att några scener mjölkas lite för länge och det faktum att den avslutande delen på denna triologi fylld med superonda deceptiocons saknar en riktig skurk. Sedan vill jag be om att den som kom på den gräsliga idén att det vore coolt ifall det sprutade ur röd målarfärg ur döende transformers borde skickas till Sibirien.

Men det är små droppar i en annars överfylld bägare av awesomeness. Gå och se Transformers 3, gå och bli lycklig.


To infinity, and beyond!

Ska man sova med stil så kan man ju göra det ordentligt!

Synd att de är så snuskigt dyra.. heh
http://smutclothing.bigcartel.com/product/smut-pillowcase

Av de fem stora tv jättarna i Usa har jag alltid tyckt minst om Nbc. De sänder helt enkelt inte speciellt upphetsande serier. Community är väl i princip det enda undantaget. Men nya serien Smash som kommer produceras av Nbc ser smaskig ut. Jag gillar Glee, det som började bra i säsong ett blommade ut till en riktigt rolig serie som i säsong två hade ett par riktiga höjdaravsnitt.

Jag gillar även Katharine McPhee. Mcphee var med i American Idol 2006 och slutade tvåa, men har sedan dess inte fått någon riktig spinn på sin sångkarriär. Tur då att hon har börjat agera, för det är något med henne som gör att hon passar utmärkt framför kameran. Hon är varken världens snyggaste eller sötaste, men har en dragningskraft som gör att hon äger alla scener hon är med i.

Smash är alltså, som ni kanske listat ut, en Glee kopia med Katharine McPhee! Skolbänkarna är utbytta mot broadway och tydligen ska de skriva en hel del egen musik, något som dock sänker mina förväntningar, då jag föredrar klassiker man känner igen. Men jag är ändå förväntansfull och det känns som att det kan bli en serie att följa. Sommaren 2012 vet vi.

Enorm budget, riktigt bra recensioner samt ett högt imdb betyg. Folk jämförde den med Oceans Eleven och alla hyllade det senaste tillskottet i Fast & Furious serien. Jag har aldrig riktigt gillat serien men förväntningarna var ändå skyhöga. Nu har jag sett Fast Five och den var.. briljant. De lama streetrace tävlingarna är utbytta mot biljakter som krossar fler polisbilar än vad man hinner räkna.

I princip alla de gamla karaktärerna är tillbaka för vad som enkelt kvalar in som seriens höjdpunkt. Skippa trailern, läs inte vad filmen handlar om utan bara gå och se den. Man blir glad av den, helt enkelt. Synd bara att Vin Diesel mer än någonsin liknar en säck potatis när han ställs jämte Dwayne "The Rock" Johnson.

Nya(relativt iallafall) marabou smaken Marabou Mango är verkligen superb. Ordentlig mjölkchokladsmak med en perfekt kryddning av mango som även efterlämnar en liten eftersmak av frukt. Perfekt.

Synd bara att Marabou alltid envisas med sälja sina nya sorter som endast 180g fast till fullpris, snikna jäklar.

Tecknat är kul, Disney och Pixar släpper alltid klockrena filmer medan Dreamworks Animation på senare tid gjort en hel del skojigt. 2011 ser ut att bli ett stort år för tecknade filmer(även om inget kommer komma upp i Toy Story 3 klass). Här kommer ett par recensioner.

Rango
Jag var otroligt peppad på denna filmen. Johnny Depp har en klockren humor och de trailers som släpptes var riktiga skrattfester. Rango handlar om ödlan Rango(Johnny Depp) som oturligt nog kommer ifrån sin familj rakt in i ett vilda western för smådjur. Med livlig fantasi målar han upp sig själv som en riktig hjälte, något som självklart slår tillbaka mot honom när de riktiga skurkarna kommer och staden litar på att han ska rädda dem. 

Som de flesta teknade storfilmer ligger det flera hundra miljoner bakom produktionen och Rango är fruktansvärt snyggt gjord. Tyvärr är mest yta och dåligt med innehåll. Alla de bästa skämten var redan med i trailern och även om en trio sjungande fåglar har ett par scener som lyfter smilbanden är det lite för få. Skurken är också en riktigt läskig plump som hotar att döda flera gånger(barnfilm? inte?) Har man inte sett trailern tror jag att denna är riktigt riktigt rolig, om än kanske något läskig för de allra minsta. 7/10

Gnomeo and Juliet
Här har vi en film för de allra minsta. Gnomeo and Juliet är precis vad det låter som. Det är Romeo and Juliet fast med en tecknad gnom(träddgårdstomte) i huvudrollen. Det är småfnissigt och romantiskt rakt igenom, tecknad film standard mall A. 7/10

Kung Fu Panda 2
Första riktiga storrökaren från ett av de stora animationsbolagen, Dreamworks. Jag tillhör kategorin som fullkomligen dyrkade ettan där en klockren Jack Black förgyllde livet genom sin briljanta tolkning. Tvåan är mer av samma även om här läggs ännu mer krut på actionsscenerna. Ibland blir det nästan lite jobbigt att Po(Pandan) alltid ska avbryta varenda seriösa ögonblick med en one-liner. Men det gör inget, det funkar nästan alltid. 

I Kung Fu Panda 2 brottas Po med sitt ursprung(Att gåsen skulle vara han biologiska pappa kunde väl inte hålla hur länge som helst) samtidigt som han måste förstöra ett vapen som hotar att utrota kung fu. Kung Fu Panda 2 är inte lika rolig eller spännande som första filmen, men den är häftig, snabb och snygg som satan. Jag kan dock inte känna annat än besvikelse. 6/10

Min gräns går vid 1998. Innan nittioåtta var effekterna så fruktansvärt dåliga att det inte går se på filmerna. Så effektkåt är jag, sorgligt nog. Ni kan ju tänka er vad jag tycker om filmer med release innan 1990. Det kommer därför att bli en ganska knaper lista med endast stora klassiker som är svåra att undvika, tråkigt nog. Jag är säker på att jag missat flera guldkorn men känner ingen större lust att leta efter dem dock. 

Här kommer 90-talets bästa filmer :

8. Léon
Natalie Portmans debutfilm. Jean Reno är en hitman, en städare som dödar på beställning. Mathilda(Natalie Portman) ser sin familj bli mördad och Jean tar henne under sina vingar. De bygger upp ett starkt förhållande innan allt går åt helvette. FBI stormar Jeans lägenhet med hela armén. Men som den superagent han är beredd och med list och två pistoler håller han stånd. Allt rundas upp i en snygg oceans eleven twist även om det superlyckliga slutet kanske inte infinner sig. Häftig, cool och snygg actionfilm som bjuder på allt som behövs för riktigt underhållning.

7. Dum & Dummare
Jim Carrey gör sitt livs roll som idioten Lloyd och tillsammans med Harry(Jeff Daniels) ger de sig ut på en hysteriskt rolig resa. Endast Rat Race överträffar Dum och Dummare i antal gapskrattsminuter(timmar?) men eftersom den släpptes 2001 utnämner jag Dum och Dummare till 90-talets roligaste film. Bästa scenen är när bussen fullastad med fotomodeller stannar och berättar att de söker två killar som kan olja in dem och massera dem. Lloyd pekar ut vägen till närmaste stad och när bussen kör iväg drömmer de om vilken dröm det skulle vara att ha ett sådant jobb. Plötsligt går något upp för Harry och han springer efter och lyckas stoppa bussen. Äntligen går något rätt för våra kära idioter, tänker tittaren, bara för att sekunden senare få höra Harry berätta att närmaste staden faktiskt ligger åt andra hållet. Klockrent, gapskratt varje gång.

6. Schindler's List
Schindler's List berör. Steven Spielberg visar ännu en gång att han är världens bästa regissör, denna gången utan påkostade effekter. Helt i svartvitt målar Spielberg upp en värld i krig. Oscar Schindler, spelad av en oscarssugen Liam Neeson räddade livet på tusentals judar som annars hade mördats i koncentrationsläger. Scenen alla kommer ihåg är den röda kappan. En röd kappa blir oerhört mäktig i en helt svartvit film. När den dessutom sitter på en oskyldig liten flicka som gömmer sig för nazisterna blir det så mycket starkare. Scenen där jackan dyker upp för andra och sista gången krossar hjärtan.

5. Apollo 13
13 har alltid varit ett otursnummer. Hah! tänkte Nasa som skulle överbevisa alla skrockare med sitt Apollo 13. Efter två framgångsrika landningar på månen skulle det bli enkel pankaka. Men ack, Apollo 13(rymdfärjan) drabbades av de flesta fel man kunde tänka sig. Tur då att filmen som bygger på mardrömsfärden gör alla rätt och imponerar med en fruktansvärt spännande tur.

4.Tsatsiki: Morsan och Polisen
En av de bästa svenska filmerna som någonsin gjorts, helt klart. Man blir så glad av att se denna film. Uppföljaren kom och var nästan lika söt men det är Morsan och Polisen som för alltid skrev in Samuel Haus i svenska folkets hjärtan.

3. Saving Private Ryan
Saving Private Ryan har världens snyggaste öppningsscen. Världens bästa öppningsscen. D-day, världens kanske kändaste "slag". Landstigningen i normandie visas här med kuslig realism, man kan knappt föreställa sig hur hemskt det måste ha varit för soldaterna. Hela världen fascinerades över hur dödliga kulor kan vara även under vattenytan. Ryan lyckas tyvärr sen aldrig riktigt leva upp till sin öppningsscen och även om den slutar med en ordentlig batalj blir det aldrig lika maffigt. Ändå, en av 90-talets bästa filmer och en av de bästa filmerna någonsin.

2. Lejonkungen
Disney skapade ett par riktigt fantastiska animerade långfilmer under det glada(?) nittiotalet. Aladdin, Skönheten och odjuret, Toy Story samt Tarzan förtjänar alla en plats på denna listan, men filmen som verkligen var otrolig och som påverkade så gott som varenda unge i hela världen heter Lejonkungen. Disney målar som vanligt upp en vacker värld och fyller den med värme och vänskap. Det som gör Lejonkungen till världens bästa animerade film är Timon och Pumba(världens mest kända animerade birollsfigurer?), en Elton John som här gör sitt livs bästa låtar samt en riktig snyftare iochmed Mofasas fall. Lejonkungen håller än.

1. Forrest Gump
Jag kan inte förstå hur denna film gjordes 1994. Den är så fruktansvärt snygg, så fruktansvärt grymt filmad att jag aldrig hade gissat på så tidigt. Alla har sett Forrest Gump, har man inte gjort det så bör man göra det direkt, inte läsa någon snabb sammanfattning. Därför utelämnar jag den snabba sammanfattningen. 2008 kom Benjamin Button, den enligt mig enda filmen som kommer ens i närheten av att leva upp till Forrest Gumps storhet. Det förvånar mig därför att se att båda filmerna(sammanträffande?) endast har 71% positiva recensioner när man räknar ihop alla (ca 200st/film, rottentomatoes.com). Det betyder att 29% av recensenterna gav filmerna negativa recensioner. Till dem vill jag bara säga, tråkigt för er. Tråkigt att ni inte kan uppskatta mästerverk som dessa. Det är tur att Oscarsjuryn är mer med på noterna för priserna har fullkomligen haglat över dessa filmer. Tom Hanks fick en fruktansvärt välförtjänst bästa manliga huvudroll statyet och filmen fick sin också. Forrest Gump regerar.

Kul fakta: Tom Hanks, i egenskap av huvudrollsinnehavare, kniper tre platser(fyra om man räknar med Toy Story) på denna lista. Det säger väl endel om mig antar jag. Jag älskar Tom Hanks, även om han kanske främst nuförtiden glänser som producent/writer. Band of Brothers är så bra så alla borde ha ett Tom Hanks/Steven Spielberg altare hemma i stugan.