Transformers 2, Revenge of the Fallen, blev inofficiellt utnämnd till en av de värsta blockbusterfilmerna som någonsin gjorts. Inte alls välförtjänt om du frågar mig, men jag förstår kritikerna. För Transformers serien saknar i princip all form av karaktärsutveckling och lägger inget större fokus på att berätta en ordentlig historia. Här är det explosioner, bilar och bakdelar som exponeras i oändlighet.

Transformers 3, Dark of the Moon, är inget undantag. Det börjar lovande dock. I inledningen påstås hela rymdkapplöpningen bero på att transformers kraschade på månen i början av 60-talet. Månlandningen där Niel Armstrong tar mänsklighetens största steg visas med en blandning av gammalt material tillsammans nyinspelade scener.

Efter en intressant, finurligt klippt och riktigt spännande första halvtimme klipper Michael Bay över till en trettiosekunderscen som inte släpper Rosie Huntington-Whiteleys bakdel ur bilden. Det är så typiskt Bay och jag kunde riktigt se hur alla fisförnäma kritiker där ute redan börjar planera på deras sågande recension i det ögonblicket. Men vad gör det, det är 'The Michael Bay Way' och jag gillar det. Även om just den inledande scenen kanske är lite väl töntig så är Bays sexistiska, ständiga solnedgångs-stil trevlig att titta på. Rosie är för övrigt betydligt sötare att titta i rörelse än på diverse bilder och lyckas nästan fylla Megan Fox's skor.

Endel av skämten är kanske lite billiga, men jag skrattar, och de flesta i publiken skrattar med mig. En extremt överspelande Ken Jeong(känd från tv-serien Community som jag lovordade för ett tag sen) lockar fram både ett och två förvirrade skratt i sin skumma biroll. Under de dryga två timmarna som bion pågick kunde jag inte släppa tanken "fan vad jag älskar dehär". Transformers 3 är i mina ögon nästintill perfekt.

Det händer kanske att några scener mjölkas lite för länge och det faktum att den avslutande delen på denna triologi fylld med superonda deceptiocons saknar en riktig skurk. Sedan vill jag be om att den som kom på den gräsliga idén att det vore coolt ifall det sprutade ur röd målarfärg ur döende transformers borde skickas till Sibirien.

Men det är små droppar i en annars överfylld bägare av awesomeness. Gå och se Transformers 3, gå och bli lycklig.


To infinity, and beyond!