För länge länge sedan skrev jag ett inlägg om King Arthur. Jag gillade inte filmen då och skrev att den kändes som en lågbudgetkopia av Sagan om Ringen. Nu har jag tittat igenom Directors Cut och jag är positivt överraskad. De extra minutrarna lägger till en ny dimension till de stora stridsscenenrna som här faktiskt känns stora, till skillnad från de mesiga slagen i bioversionen. Det läggs också mer tid på triangeldramat mellan Arthur, Lancelot och Kierra Knightley.

Det finns fortfarande smolk i bägaren. Knightleys bikini klädsel som hon slåss i är otroligt idiotisk och så långt ifrån Sagan om Ringens trovärdiga damkrigare som man kan komma. Att man använder statister istället för specialeffekter i striderna gör striderna tråkigare med mindre spektakulära avrättningar. Vår svenske stolthet Stellan Skarsgård är också ganska pinsam i en roll vi alla helst glömmer att han gjort. Trots detta, King Arthur - Directors Cut är en film som är sevärd om man som jag älskar svärdgenren som återupplivades iochmed Sagan om Ringen och Gladiator.

Bättre än Kingdom of Heaven och Robin Hood, sämre än Troja och Gladiator.