Jag trodde, jag hoppades, jag visste: Sucker Punch skulle äga. Så var det bara, det spelade ingen roll att alla krikiker hatade den, Sucker Punch skulle vara en film för mig. Med skyhöga förväntningar rullade bion tillslut äntligen igång. Introt var grymt, till ett bombastiskt soundtrack men helt utan dialog introducerades huvudpersonens tragiska liv. Sedan följer en ganska seg sekvens där huvudperson presenteras för mentalsjukhuset och dess inneboende. Så långt allt lugnt, man måste bygga upp inför det häftiga. Sedan kommer äntligen en actionsekvens. "Cool" blir intrycket, med en lätt axelryckning. "Det blir bättre" tänker jag.

Trailern kan vara den bästa trailer som jag någonsin sett. Allt såg så otroligt häftigt ut att jag trodde att jag skulle dreggla ihjäl mig. Orcs, drakar, svärd, kulsprutor, explosioner, flygstrider, robotar, mer robbotar och snygga tjejer så långt ögat når. Dessutom är det Zack Snyder som både skrivit filmen själv, och regisserat. Vad kunde gå fel?
I princip allt, visade det sig.

"Skyttegrav-krigsdelen á la WW2" var klen. Vad som såg så otroligt häftigt ut i trailern var väl iochförsig ganska häftigt även på filmen, men det var över alldeles för snabbt och kändes allvarligt talat lite halvmesigt. Sedan kom striden mot draken, kanske den bästa delen av filmen, men även här tog det slut alldeles, ALLDELES för fort. En tredje strid inleds men den blir inte ens spännande. Hela tiden sitter jag och tänker att "Det kommer mer, större bättre snart", men så tar filmen slut.

Jag hade hoppats på en film som bara skulle vara stencool med effecter att dö för. Istället möts jag av en historia som försöker vara djup, försöker vara duktig. Det hela blir nästan inception liknande i slutet där man inte riktigt vet vad som varit verklighet och vad som inte varit det, något som verkar helt självklart under större delen av filmen. Karaktärer slänger sig med citat som ska vara coola och skapa en känsla av styrka, men det enda citatet som fungerar som det är tänkt är det som är med i trailern.

Karaktärsutvecklingen är lika med noll, något som absolut inte behöver vara något dåligt om bara filmen hade varit det häftiga tvspel/effektkåta/übergrymma spektakel som jag trodde. Men nej, detta är ett drama där jag inte bryr mig om karaktärerna för fem öre. Det är meningslöst att visa tårar, döda karaktärer och försöka skapa sorgliga scener om ingen bryr sig om dem ändå.

"Jaha?" Det är vad jag känner utöver sorgen för detta misslyckande. Sucker Punch gör dock ett stort intryck på mig, för aldrig förr har jag varit lika nedstämd när jag gått ut från en biograf. I en film fylld till bredden av superheta tjejer, är den enda karaktären som jag finner spännande, tilltalande och häftig en rynkig(väldigt rynkig) gammal gubbe. Det säger kanske mer om mig än om filmen, men något är iallafall fel. Årets sorgligaste: Sucker Punch sucks. 4/10

http://www.youtube.com/watch?v=KrIiYSdEe4E
Spara 100kr och se trailern istället, för den innehåller i princip allt som är grymt + den har bättre musik.